行ってきま～す

Jag ska nu åka och hälsa på min mormor i Bohuslän i en vecka, så kontakten med N-chan kommer att begränsas till mejl. Vana som vi båda är vid dagligt chattande och Skypeande kommer det bli lite jobbigt. N-chan kommer att få betydligt mer "fritid" och då finns det risk att hon kommer gå in i "浮気-mode" vad gäller det hon skriver om på sin blog.
(Dvs, lägga upp bilder på, och skriva om hur söt och bra en viss norsk basist (med flera) är)

Jag har sagt att jag under den närmaste veckan nog inte bör kolla hennes blog, men det blir nog svårt att låta bli.
Ibland när man är ifrån varandra så kan man bli lite knäpp och svartsjuk, men jag vet ju att hon älskar mig och att det är fånigt att bli svartsjuk på ens flickväns idoler. (^^;)
Så jag får låta henne hållas helt enkelt.
Jag önskar ibland att hon också kunde bli lite, lite svartsjuk på mina japanska pop-idoler (Rina Chinen och ELT's Kaori Mochida, mfl), men så är tyvärr inte fallet.
Borde kanske tapetsera min blog med bilder på söta japanskor, som hon gör med skandinaviska metall-pojkar.

Hur som helst, jag ser fram emot att återigen prata med min älskade N-chan. Och om bara en månad ska vi ju ses igen i Japan. Jag har fixat flygresa och boende den första månaden, skönt att det är avklarat. Nu är det bara en massa andra praktiska detaljer som ska fixas.

”誰が言ったか知らないが、言われてみれば確かに聞こえる空耳アワーの時間がやって参りました”

När jag senast var i Japan blev jag introducerad till Soramimi hour ("空耳アワー", typ "mishearing hour"), ett japanskt TV-program som blivit något av en favorit hos mig, och som både jag och flickvännen har mycket roligt åt.

Programmet leds av Tamori-san och hans sidekick Anzai-san. Tamori är en av Japans största TV-profiler. (hade tänkt jämföra honom med någon svensk, men varken Magnus Härenstam, Arne Weise eller Anders Lundin kändes särskilt passande, kanske en kombination av de tre?)
Han syns i diverse TV-program i stort sett varje dag, vilket är ganska vanligt i Japan, där TV-programledare ofta leder flera program parallellt.

Just detta program (eller rättare sagt, ett specifikt segment i ett längre program) går ut på följande: folk skickar in brev och berättar om låtar på icke-japanska (oftast engelska) som innehåller partier som oavsiktligt låter som japanska, och då helst med humoristiskt effekt. I programmet ackomponjeras låten av en mer eller mindre absurd (och oftast under-bältet-rolig) filmsnutt som illustrerar den japanska texten.

Ursäkta den något krångliga beskrivningen ovan, men Soramimi hour är verkligen humor på hög (nåja...) nivå! Bäst av allt är att se på några videoklipp och bilda sin egen uppfattning. Den här hemsidan har alla avsnitt från 2001 och uppdateras kontinuerligt efter att ett nytt avsnitt sänts i Japan. Det krävs naturligtvis vissa japanskakunskaper (eller japanska vänner som kan förklara) för att förstå.

Vissa inslag som flickvännen tycker är roliga står jag en aning frågande till, mest om jag kan den engelska texten vilket gör det svårt att lyssna med "japanska öron", men de flesta låter faktiskt som japanska.

Tänkte tipsa om några av mina favoriter, först och främst två stycken inslag med Whitesnake (båda från samma låt, In The Still Of The Night):
Det första videoklippet innehåller även två andra låtar av hög klass, varav nummer två (”毛ガニが死んでさ”) är en av flickvännens favoriter.
Här är det andra videoklippet med Whitesnake (även Pavement-inslaget är bra).

Det är nästan så att man vill gå och se en Whitesnake-spelning bara för att höra David Coverdale sjunga "研究員”(Kenkyuuin) och ”犬捨てられない”(Inu suterarenai) :)
Coverdaleさん、日本語上手い！

Några andra favoriter:

Finska Operametal-bandet Nightwish ”変な習慣？わかんねぇ”

Ett klipp med tre höjdare (”エビだけっすか？”/ ”その天狗てにして”/ ”兄です”)

Här visar Tamori-san att han kan ta över som sångare i black metal-bandet Cradle Of Filth om Dani Filth får för sig att sluta. (”駐車場すいてるか”)

Några soramimi-länkar från Youtube:

Jag har alltid vetat att Cannibal Corpse　egentligen sjunger (growlar?) på japanska (”こんばんわ！どうも！”)

”Who Let The Dogs Out"（＝”触れて父さん”）

Def Leppard （”お兄ちゃん、ちょっと見たら”）

Detta är en riktig höjdare: Sean Paul　（”シャンプー　リンスは無いさ”）

Och slutligen Guns and Roses (”兄貴の位牌・・・・ヤクザ！”) :D

Loudparkに行きましょう！

Min flickvän var vänlig nog att köpa biljetter till den här tvådagars festivalen i Tokyo i oktober:
http://www.loudpark.com/
Liksom Metal Town i Göteborg för två veckor sen var jag naturligtvis glad att kunna gå på hårdrocksfestival tillsammans, men banden som jag verkligen ville se var ganska få.
Visst, Slayer kanske skulle vara kul, och Dragonforce ger ju upphov till viss ofrivillig komik.

Men idag när vi chattade fick jag veta att bandlistan uppdaterats, och med vilket band om inte Dio! Att se min husgud Ronnie James Dio på en festival i Japan tillsammans med min flickvän ska verkligen bli kul!
Om hon kommer att uppskatta Dio lika mycket är tveksamt, hon föredrar storväxta skäggiga blackmetal-töntar från det där grannlandet i väster - visserligen gillar hon äldre män (jag är dock yngre än henne...), men en småväxt gubbe på över 60 är nog inte riktigt hennes smak.

Fast band i hennes smak finns det ganska gott om i bandlistan - Within Temptation, Korpiklaani och inte minst In Flames (många svenska band på festivalen, förresten - Backyard Babies och Arch Enemy spelar också).
Opeth såg vi ju även på Metaltown. Får se om det blir roligt mellansnack på japanska!

Hoppas det dyker upp flera bra band. Är det för mycket begärt att My Dying Bride gör sin första spelning i Japan? :)
Fast Dio är gott nog. Har haft lite Dio-abstinens sedan jag valde att inte gå på spelningen i Göteborg i december, något jag verkligen ångrade efteråt.

Om jag räknat rätt blir det sjätte (sjunde om man räknar med hans gästspel hos Deep Purple i Scandinavium för några år sen) gången på sju år som jag ser Den Lille Mannen Med Den Stora Rösten live. Ni kanske fattar att jag dyrkar den mannen =)

Jag saknar dig!

Nu har min flickvän åkt hem till Japan igen. Det känns självklart väldigt tomt och ensamt nu.
Så fort två och en halv vecka kan gå! Och så långt en och en halv månad (den förmodade tid det är kvar tills jag anländer i Japan) känns.

När jag först lärde känna henne tyckte jag att vi var väldigt lika på de flesta områden, men jag har insett att jag och min flickvän har motsatt åsikt och smak i många fall. En sak som faktiskt förvånade mig som naturälskande svensk var att hon inte gillar den svenska skogen, framförallt den grönskande sommarvarianten. Den är visst alldeles för vildvuxen och inte så välansad som träden i japanska parker. Jag tycker mycket om den japanska stilen också, men jag tycker nog ändå att den okontrollerade (nåja) svenska naturen är finast.
Visst, det kanske inte är den roligaste utsikten från bil-/tågfönstret med bara skog, skog och åter skog, men inte är Japans hus och åter hus särskilt roligt att titta på det heller.

Hur som helst, hon har sagt att hon vill bo i Sverige med mig, så då får hon väl stå ut med en massa träd.
森がいっぱいある国なのに、一緒に住んでくれてありがとう！

Mest av allt ogillar hon skogen för att den ger hem åt en massa flugor, bin och andra insekter. I Japans avgasförgiftade omgivningar är det bara kackerlackor som överlever, verkar det.
Själv tar jag gärna några surrande sommarflugor och getingar i fönstret framför ett gäng äckliga kackerlackor.
Flickvännen gillar förresten spindlar, ormar och andra kräldjur, och får hon möjlighet (som senast på Skansen) klappar hon dem gärna. Jag själv håller mig helst undan... (^^;

Hon gillar faktiskt nästan alla djur, utom grodor, fjärilar och malar. Fast att sätta upp håret med en fjärilsformad sak (clip?) går visst bra :)
När det gäller grodor, så räcker det med prydnadssaker eller bilder för att hon ska bli rädd (äcklad?)
Fjärils-clipet (eller vad man nu säger) på bilden glömde min flickvän här - eller kanske var det jag som glömde ta upp den ur min väska, så den ska jag ta med mig när jag åker till Japan i augusti.
待っててね、Flickvänちゃん。また日本で会うね！

適当料理

De tidigare gångerna min flickvän har varit på besök har det varit jag som stått för den mesta matlagningen, men den här gången har jag insett mina begränsningar och låtit flickvännen laga middagsmaten.

Till skillnad från mig, som följer recept till punkt och pricka utan några egna kreativa infall (mest beroende på en vetskap om mina egna kulinariska begränsningar), så är min flickvän en mästare på 適当料理(typ, "man tager vad man haver"). Alltid med lika gott slutresultat.

うまかった！

Översta bilden är gårdagens stekta lax med zucchini och bakad potatis (potatisen var det enda jag stod för, och den blev naturligtvis misslyckad...), bilden i mitten är ugnsbakad kyckling, och längst ner dagens laxgryta med kaviar, sparris, morötter och bacon.

Metaltown

Tillbaka på Västkusten efter en kortare tur på Sveriges baksida.
Idag var vi på Metaltown, en endagsfestival på Frihamnspiren i Göteborgs hamn. Metaltown har hållit på en tre år nu, men jag har aldrig varit där tidigare. Jag har faktiskt inte varit på en spelning sen Candlemass på Göteborgskalaset på exakt samma pir ett år tidigare.

Just det här året var väl inte det bästa att gå, med tanke på att det inte var nämnvärt många band som jag ville se, men det var ändå väldigt roligt, inte minst att det var den första konserten/festivalen jag varit på tillsammans med min flickvän.

Bäst var självklart Opeth, det enda band jag egentligen ville se. Lite tråkig setlista (bäst var låten - vars titel jag tyvärr glömt - från "Deliverance" av alla plattor), men Mikael Åkerfeldts mellansnack har blivit riktigt underhållande. Hade varit trevligt att höra något från "Morningrise", dock...

Sen var det kul att se Cradle Of Filth, med lille arge Dani i spetsen, också. Som de flesta dagens frontmän var han inte särskilt nöjd med gensvaret från publiken (att jag själv inte var särskilt entusiastisk är en hyfsad underdrift), men man kan inte förvänta sig mer av en festivalpublik.

Bäst respons av de band jag såg fick nog Satyricon som gjorde klart godkänt ifrån sig, även om black metal inte riktigt är min smak (däremot var min flickvän imponerad).