J-pop som jag rekommenderar, del 3
Ännu en Jpop-favorit:
Ayumi Hamasaki - Duty (2000)
Japans superstjärna Ayumi Hamasaki har en lite speciell och hes röst (framförallt live), men jag gillar den och tycker den passar musiken som på hennes tredje fullängdare blivit en aning mer atmosfärisk (storslagen?) än de tidigare som innehöll en hel del vanliga uptempo-poplåtar.
Och även om det fanns några bra låtar även på efterföljande "I Am", så har jag inte funnit mycket av intresse på hennes senare skivor.
Visserligen finns det kanske fler fullpoängare ("A song for XX", "Trust", "Depend on you") på Ayu's debut ("A Song For XX", 1999), men den är också en ganska ojämn skiva. Då är "Duty" en betydligt jämnare historia. Det är alltså hög kvalitet genom hela plattan, men det innebär också att flera låtar liknar varandra. Balladerna och midtempolåtarna (som det finns många av)är de som fungerar bäst, men plattans kanske enda uptempolåt, "Audience", är den låt jag gillar minst.
Mina favoriter är titelspåret med sin sköna refräng, "Far Away", "Vogue" och "Surreal", men som jag nämnde är det svårt att ta ut några enstaka låtar då plattan till stor del känns som en enda lång låt.
Jag rekommenderar även ovan nämnda debut liksom andra plattan, "LOVEppears" (1999).
(Kuriosa: Är inte introt till "Seasons" stulet från Roxette's "Listen to your heart"?)
Ayumi Hamasaki - Duty (2000)Japans superstjärna Ayumi Hamasaki har en lite speciell och hes röst (framförallt live), men jag gillar den och tycker den passar musiken som på hennes tredje fullängdare blivit en aning mer atmosfärisk (storslagen?) än de tidigare som innehöll en hel del vanliga uptempo-poplåtar.
Och även om det fanns några bra låtar även på efterföljande "I Am", så har jag inte funnit mycket av intresse på hennes senare skivor.
Visserligen finns det kanske fler fullpoängare ("A song for XX", "Trust", "Depend on you") på Ayu's debut ("A Song For XX", 1999), men den är också en ganska ojämn skiva. Då är "Duty" en betydligt jämnare historia. Det är alltså hög kvalitet genom hela plattan, men det innebär också att flera låtar liknar varandra. Balladerna och midtempolåtarna (som det finns många av)är de som fungerar bäst, men plattans kanske enda uptempolåt, "Audience", är den låt jag gillar minst.
Mina favoriter är titelspåret med sin sköna refräng, "Far Away", "Vogue" och "Surreal", men som jag nämnde är det svårt att ta ut några enstaka låtar då plattan till stor del känns som en enda lång låt.
Jag rekommenderar även ovan nämnda debut liksom andra plattan, "LOVEppears" (1999).
(Kuriosa: Är inte introt till "Seasons" stulet från Roxette's "Listen to your heart"?)


0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home