Jag saknar dig!

Nu har min flickvän åkt hem till Japan igen. Det känns självklart väldigt tomt och ensamt nu.
Så fort två och en halv vecka kan gå! Och så långt en och en halv månad (den förmodade tid det är kvar tills jag anländer i Japan) känns.

När jag först lärde känna henne tyckte jag att vi var väldigt lika på de flesta områden, men jag har insett att jag och min flickvän har motsatt åsikt och smak i många fall. En sak som faktiskt förvånade mig som naturälskande svensk var att hon inte gillar den svenska skogen, framförallt den grönskande sommarvarianten. Den är visst alldeles för vildvuxen och inte så välansad som träden i japanska parker. Jag tycker mycket om den japanska stilen också, men jag tycker nog ändå att den okontrollerade (nåja) svenska naturen är finast.
Visst, det kanske inte är den roligaste utsikten från bil-/tågfönstret med bara skog, skog och åter skog, men inte är Japans hus och åter hus särskilt roligt att titta på det heller.

Hur som helst, hon har sagt att hon vill bo i Sverige med mig, så då får hon väl stå ut med en massa träd.
森がいっぱいある国なのに、一緒に住んでくれてありがとう！

Mest av allt ogillar hon skogen för att den ger hem åt en massa flugor, bin och andra insekter. I Japans avgasförgiftade omgivningar är det bara kackerlackor som överlever, verkar det.
Själv tar jag gärna några surrande sommarflugor och getingar i fönstret framför ett gäng äckliga kackerlackor.
Flickvännen gillar förresten spindlar, ormar och andra kräldjur, och får hon möjlighet (som senast på Skansen) klappar hon dem gärna. Jag själv håller mig helst undan... (^^;

Hon gillar faktiskt nästan alla djur, utom grodor, fjärilar och malar. Fast att sätta upp håret med en fjärilsformad sak (clip?) går visst bra :)
När det gäller grodor, så räcker det med prydnadssaker eller bilder för att hon ska bli rädd (äcklad?)
Fjärils-clipet (eller vad man nu säger) på bilden glömde min flickvän här - eller kanske var det jag som glömde ta upp den ur min väska, så den ska jag ta med mig när jag åker till Japan i augusti.
待っててね、Flickvänちゃん。また日本で会うね！