J-pop som jag rekommenderar, del 2
Här kommer en platta till som jag varmt rekommenderar:
Every Little Thing - Time to Destination (1998)
Jag är inget stort fan av det Every Little Thing (ELT) pysslar med nuförtiden, mest ballader och trista låtar där Kaori Mochida av någon av mig oförståelig anledning mest ägnar sig åt att förvrida sin en gång så rena och starka stämma. Kanske kan hon helt enkelt inte sjunga rent längre?
Hursomhelst, en gång i tiden, när låtskrivar-geniet Mitsuru Igarashi spelade keyboard och komponerade i stort sett allt material, var de ett helt underbart band, antagligen det bästa J-pop bandet överhuvudtaget. En härlig mix av rockiga gitarriff (producerade av Ichiro Ito, som fullbordar trion), Igarashis sköna keyboard-slingor och Mochidas underbara sångröst. Till skillnad från Rina Chinen mfl så har hon ett betydligt bredare register och en röst med mer pondus, helt klart min favoritsångerska inom J-pop.
Och allra bäst kommer trion till sin rätta på detta album, "Time to Destination". Jämfört med debuten ("Everlasting", 1997) (som inte är dum den heller) har kvaliteten höjts på alla punkter. Till skillnad från "Everlasting" finns det egentligen inga svaga spår, och samtidigt dräller det av jpop-hits. Mina favoriter är öppnande midtempolåten "For The Moment", de rockiga "Shapes of Love" och "Face the Change", den av en smittande pianoslinga drivda "Deatta koro no youni" (”出逢った頃のように”) och avslutande "Time Goes By", bäst av alla ELTs ballader.
Allt som allt en jämn och väldigt stark platta av ett band som tyvärr inte lyckades komma upp till den här nivån igen.
Every Little Thing - Time to Destination (1998)Jag är inget stort fan av det Every Little Thing (ELT) pysslar med nuförtiden, mest ballader och trista låtar där Kaori Mochida av någon av mig oförståelig anledning mest ägnar sig åt att förvrida sin en gång så rena och starka stämma. Kanske kan hon helt enkelt inte sjunga rent längre?
Hursomhelst, en gång i tiden, när låtskrivar-geniet Mitsuru Igarashi spelade keyboard och komponerade i stort sett allt material, var de ett helt underbart band, antagligen det bästa J-pop bandet överhuvudtaget. En härlig mix av rockiga gitarriff (producerade av Ichiro Ito, som fullbordar trion), Igarashis sköna keyboard-slingor och Mochidas underbara sångröst. Till skillnad från Rina Chinen mfl så har hon ett betydligt bredare register och en röst med mer pondus, helt klart min favoritsångerska inom J-pop.
Och allra bäst kommer trion till sin rätta på detta album, "Time to Destination". Jämfört med debuten ("Everlasting", 1997) (som inte är dum den heller) har kvaliteten höjts på alla punkter. Till skillnad från "Everlasting" finns det egentligen inga svaga spår, och samtidigt dräller det av jpop-hits. Mina favoriter är öppnande midtempolåten "For The Moment", de rockiga "Shapes of Love" och "Face the Change", den av en smittande pianoslinga drivda "Deatta koro no youni" (”出逢った頃のように”) och avslutande "Time Goes By", bäst av alla ELTs ballader.
Allt som allt en jämn och väldigt stark platta av ett band som tyvärr inte lyckades komma upp till den här nivån igen.


0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home